Jag har alltid haft ganska höga krav på mig själv och velat prestera bra, vilket också bidragit till att jag oftast ses som "duktig". pch ambitiös. Detta har också sin baksida, att jag nästan aldrig blir riktgt nöjd.
I kursen som vi läst nu, "Praktiskt förändringsarbete", fick vi under förra veckan en inlämningsuppgift som gick ut på att skriva en fiktiv behandlingsrapport utifrån KBT (kognitiv beteendeterapi). Patient-fallet fick vi hitta på helt själva och sen skulle vi utifrån det vi lärt oss i kursen göra beteendeanalyser och lägga upp en behandlingsplan. En bra, men ganska svår uppgift. Jag kände att jag till en början verkligen inte fick ihop det och slet mitt hår under ett par jobbiga dagar. Tillslut blev det dock en rapport, men som jag fortfarande var mycket osäker på om jag gjort "rätt".
Idag hade vi seminarium där vi i grupp gick igenom varandras rapporter. Jag blev helt chockad då de i min grupp säger att min rapport var "den perfekta rapporten" och att det inte fanns mycket att tillägga. Ändå hade jag svårt att ta åt mig och vill gärna hitta svagheterna. Fick även positiv feedback från läraren och omdömet "mycket bra". Så kanske får jag lov att inse att det inte var så illa. Även om jag fortarande inte är helt nöjd...
Detta fick mig ändå att tänka till. Jag måste sänka kraven på mig själv! Jag mår inte bra av att sätta så stor press på mig och jag tror ingenting blir bättre utav det. Men hur? Kanske behöver lite KBT jag med...
Nu ska jag i alla fall försöka njuta av fyra dagars helg, utan alltför många måsten.
I kursen som vi läst nu, "Praktiskt förändringsarbete", fick vi under förra veckan en inlämningsuppgift som gick ut på att skriva en fiktiv behandlingsrapport utifrån KBT (kognitiv beteendeterapi). Patient-fallet fick vi hitta på helt själva och sen skulle vi utifrån det vi lärt oss i kursen göra beteendeanalyser och lägga upp en behandlingsplan. En bra, men ganska svår uppgift. Jag kände att jag till en början verkligen inte fick ihop det och slet mitt hår under ett par jobbiga dagar. Tillslut blev det dock en rapport, men som jag fortfarande var mycket osäker på om jag gjort "rätt".
Idag hade vi seminarium där vi i grupp gick igenom varandras rapporter. Jag blev helt chockad då de i min grupp säger att min rapport var "den perfekta rapporten" och att det inte fanns mycket att tillägga. Ändå hade jag svårt att ta åt mig och vill gärna hitta svagheterna. Fick även positiv feedback från läraren och omdömet "mycket bra". Så kanske får jag lov att inse att det inte var så illa. Även om jag fortarande inte är helt nöjd...
Detta fick mig ändå att tänka till. Jag måste sänka kraven på mig själv! Jag mår inte bra av att sätta så stor press på mig och jag tror ingenting blir bättre utav det. Men hur? Kanske behöver lite KBT jag med...
Nu ska jag i alla fall försöka njuta av fyra dagars helg, utan alltför många måsten.
Jag tror att bara det att du blir medveten om kraven du har på dig själv är ett stort och viktigt första steg till förändring. Utifrån det skapar du friheten att välja dina strider. Visst kan man lägga ner en vecka på en behandlingsrapport om man vill göra den så bra man bara kan. Men om du lär dig att bli trygg i din egen förmåga får du utrymme att välja vad du vill lägga din energi på. Då vet du att lagom bra oftast är tillräckligt. Hur mycket eller lite du än presterar tycker vi ju om dig för den du är.
SvaraRaderaTack Maria för fina ord.
SvaraRadera